En kaosvecka. Hon hade slutat ta de vita små pillrena och den gula lappen som gav möjlighet till sömn hade hon glömt hos Pingvinen.
Ingen större förlust, en trötthetsperiod hade infallit och Fröken Paradoxal orkade knappt släpa sig ur sängen, trots att rastlösheten slet i henne. Rastlöshet och oro. Fanns det ens något annat kvar i hennes kropp?
Under julhelgen och nyårsfirandet hade Fröken Paradoxal blivit fet och lagt på sig fyra kg. Fyra kg utöver de redan 20 kg hon var för fet. Förändring måste ske.
Föräldrarna hade införskaffat träningsmackapär som stod i källaren. Den använde hon, tre gånger om dagen, om tillfälle gavs. Däremot var hon fruktansvärt medveten och vågade knappt använda den alls när Föräldrarna var närvarande. De kunde ju fatta misstanke om hennes äckelkänslor och hat mot sin kropp.
Nutrilett, äpplen, naturdiet och atkins smartcarb fick det lov att bli en månad eller två. Eller tio. Och soppa. Varma koppen fungerade som lunch. Hon smidde sina planer. Hur skulle hon genomföra detta utan att Mor eller Far eller alla deras respektive fattade misstanke? Hon hade ju trots allt vissa tendenser till att nästan svimma av utmattning till och från under och efter träningspassen. Å andra sidan, promender är lågintensivt, vilket innebar minimal risk att svimma.
Dessutom skulle de vara hundvakt till helgen, vilket innebar ytterligare en ursäkt till att promenera groteskt mycket och att försiktigt minska matintaget, sakta men säkert. Inga fler kommenter om hur lite hon åt, det orkade hon inte med.
Fröken Paradoxal var nöjd. Planer var smidda och träningsschema var upplagt. Pingvinen skulle få träffa en vacker flickvän om ett par veckor. Vacker, smal och glad. Allt skulle bli så bra, om hon bara blev smal.
Prosa (Novell)
av Evelyn
Publicerad 2006-01-11 20:17