Någon kastar tystnad
Som vassa stenar
Gör så ont när de träffar
Någon kastar tystnad
Åt mitt håll
Jag springer
Flyr
Undan tystnaden
Någon kastar tomhet
Som glödande klot
Som niosvansad katt
Mot saltad hud
Någon kastar tomhet
Mot mej
Och hon träffar
Varje gång
Någon lämnar arket tomt
Utan ord
Någon lämnar frågan
Obesvarad och öppen
Som ett eko
Av något
Som aldrig var
Men som någon önskar
Ska bli
Någon kastar tystnad
I mitt ansikte
Någon kastar tystnad
Som en knytnäve
I min mage
När tystnaden träffar
Och jag viker mig
Av slaget
Tappar luften
Känner tårarna komma
Då ser jag dej
För mina ögon
Någon kastar tystnad
Men min vän
Inte
Är det väl
Du...?
TT
(c) 2011
Fri vers av TT
Publicerad 2011-10-20 09:15
ej medlem längre
Vänskap kan sättas på prov....men äkta vänskap håller. Dina ord känns äkta och vädjande.
2011-10-20
Ninananonia
Så berörande...visst kan den det..
2011-10-20
Birgersdotter
Någon kastar tystnad...så plågsamt
2011-10-20
Susie Blomqvist Simu (poetry in motion)
Otroligt fint och bra skrivet. Kännbar. =)
2011-10-20
Rise Little One
Tystnaden är jätte tungt att bära... Det är inte lätt heller att bara kasta bort den :( Beundrade verkligen någon som kunde kasta tystnad....
2011-10-20
marie-helene
Ja tystnad kan vara plågsamt... kram din vän Helene
2011-10-20
Maiah
fina formuleringar...gillar särskilt titeln som återkommer i texten " någon kastar tystnad" ja tystnad kan tala högre än något annat
2011-10-20