Brosket mjuknar då säden lämnar kroppen, skinnet putsat som när blåsten sveper över frusna ängars skare. Jag vet inte om jag ligger mellan lakanen längre, huvudet vid fötterna. Lymfan flyter trögt utan cancer, sa kärringen och hostade elakt, som Muonioälven då isen lossnar. I huvudet en krökt spik från en rutten vägg. Aldrig har en vacker kvinna valt mig, vacker så som rinnande vatten på is, jag får leta fram dem ur dårkistor och torkar, jag klappar mig fingertoppslätt på ludna magen och ler skevt med sneda tänder, lite hemligt. Som en gris som just fått en smäll av en planka. Det samlas bakom bröstbenet bollar av hår, naglar och hudrester. Jag tuggar trotyl och kulsinter; spottar bitar av tjära, som en slarvigt sotad skorsten. Men jag lägger mig hos dig som ett bottenfruset barn i en öppnad djurkropp. Din mun, en skål med blåbär lingon hjortron. Min mun smakar fitta, din. Jag behöver mer än jag vill veta, jag vill inte veta.
Fri vers av Per Teofilusson
Publicerad 2013-02-25 09:09
Lili Samuelsson
det nakna, som inte värjer sig för verkligheten. fint som snus
2013-02-25
cilax
gillar ditt språk, det averotiserade erotiska
2013-02-25