Strofer, sökande verser
sitter långt inne, orden
droppar ut, ringar in härden,
blottas för Världen.
Tåget dunkar igenom
en tunnel i berget,
vår existens, tillvaro.
Ingen erkänner Döden/Livet.
Vi far fram i dygnens
berg-och-dalbana, luttrade.
Man får inte vara blasé!
Alltet är värt vår Entusiasm
och Hänförelse...
Se, mannen som väntar
ut Ödet på den
gigantiska estraden!
Hans tigerögon bligar mot
den flammande horisonten.
Klena dikter svävar
likt moskitosmoln;
versernas vingar,
knappt, dem bär.
Är allt som det borde?
Fri vers av Marianne Räf
Publicerad 2013-09-02 07:28
kalle ankus
Mäktig
2013-09-02
ej medlem längre
Inte klena. Levande. "orden droppar ut, ringar in härden"
2013-09-02
Tarantaran
Tankeväckande på flera sätt..Ingenting klent med moskitosmoln!! Eller dina verser...Att vänta på sitt öde..låter passivt..? Om allting är som det borde..? Hur skall man veta??
2013-09-02
ej medlem längre
Underbar text dramatisk vilsen vilsen-het /:)
2013-09-02