Hon är jag

Leendet finns där när hon känner sig riktigt nöjd.
För en gångs skull känner hon sig nöjd, över sig själv.
Hon är nöjd med de hon presterat och resultatet.

Tankarna försvinner iväg.

När hon sedan får beskedet att hon misslyckats igen,
sitter hon bara där.
Det var som ett slag i hennes mage.
Hon ville kräkas, men springa kunde hon inte för man ska inte springa iväg från sina problem de hade hon blivit lärd sen hon var liten.
Istället satt hon där på stolen och kände hur tårarna brände och pappret som nästan gjorde lite för ont för att bara vara ett papper.
Nej de var mer än så, det var en påminnelse om hur jävla misslyckad hon är.
Inte ens en text kan hon skriva bra.

När läraren sedan pratar med henne och påpekar vad hon inte sett vad det är för fel hon gjort. Men om inte de vore nog påpeka hur jävla dum hon är som inte kan se vad det är för fel hon gör.

När hon sedan går där ifrån med smärtan i magen, tårarna i ögonen och ett förlorat hopp om sig själv gråter hon i smyg.
I hemlighet kunde hon visa sin svaghet, men inte inför andra. Vem skulle hon vara då, en tjej som inte pallar trycket.
Hon känner sig olustig och bara fortsätter att gå.

Det är det ända hon vill, gå och någonsin klara en enkel sak utan att allt ska bli fel. Hon vill att folk ska se hennes begåvning inte alla fel som hon gör utan innehållet.

Hon är jag.