Hon satt där hon satt
ensam i sitt rum
med sneda fingrar
sedan länge stum
men virka gick bra
och hörseln var god
så grändens röster
höll upp hennes mod
med sockor på hög
och fönstret på glänt
blev dagar till år
men hoppet var tänt
att någon en dag
från sorlet brast ut
och sjöng om den kväll
då allting tog slut
om morgonens själ
och stumhet försvann
det blev aldrig kväll
och sagan var sann
men ingen tog ton
och kvällen tog vid
men hörseln var god
och än fanns det tid
Bunden vers (Rim)
av Lizzarde
Publicerad 2014-11-09 09:54
axveronika
den här var lite fin lite skoj och lite sorglig
2014-11-09