Jag ville krypa in i dig
dra i dina trådar
och repa upp alla maskor
aviga som räta
i det täta nät
av pansar
du hade stickat runt dig själv
Jag ville penetrera dig på djupet
och nå dit inget ljus når
Jag ville simma fritt i din innansjö
men dina underströmmar
dränkte mina drömmar om själslig närhet
och jag fick mig bara kallsup efter kallsup
Förtvivlat sökte jag bottna i ditt djup
men din innansjö blev ett hav
svårnavigerat och oframkomligt
och du blev min Marianergrav
Du omgav dig med taggtråd
ditt hjärtas skal var som av stål
och din hud kompakt och seg som surdeg
som jäst för länge
Jag ville veta
men du ville inte berätta
Jag ville så gärna känna
men du visste bara att stålsätta
Jag ville röra vid
allt där under
din värmekälla
men möttes av mörka avgrunder
och jag undrar
om värme någonsin funnits där
Din bok hade ett vackert omslag
men sidorna var blanka
Jag tyckte mig kunna läsa att du var varm och stark
men när nyhetens behag hade lagt sig
visade du dig vara kall och svag
Allt får ett vackert sken
i skymningens ljus
men när mörkret föll
blev du kyligt burdus
På samma sätt som jorden som roterar
runt sin egen axel
snurrade du runt din
snabbare än någonsin
Din världsuppfattning var helt
olik min
och din axel snuddade aldrig
vid min
Jag kom aldrig nära
Du blev aldrig vackrare
Jag ville vara vildblommor på din äng
men din leråker hyser bara brännässla och tistel
Jag läser gärna lyrik och prosa
men din kylas epistel
kunde jag aldrig förstå
och det jag trodde var kärlek
blev vinterblekt grå
Jag ville se och höra dig
men du såg
inte mig
Jag ville nå in i dig
men det tillät
du aldrig mig
Jag ville kommunicera fritt och hjärtligt
men mitt språk var inte ditt
Men genom dig
blev jag tvungen att lära känna mig själv
och ta reda på vem jag är
och jag fick lära mig
vad kärlek inte är
Fri vers (Spoken word/Slam)
av Sanna Forsman
Publicerad 2015-01-27 07:11
Lars Hedlin
Nära i känsla och utformning! Tycker om denna mycket!
2015-01-27