Jag släppte en sten i ditt hjärta
av ånger brann min väg
kall var min kind och hand
dröjande mina steg.
Obesvarad kom frågan igen
kan du älska förutan kärlek
jag dröjer mitt svar på nytt
rusar åstad likt ett svek.
I ensam koja kurar jag
bara mörkret finns mig invid
jag famnar dig i fantasin
när skogen susar min frid.
Bunden vers (Rim)
av Peter Kohlm
Publicerad 2016-09-25 16:28