Hon känner sig sorglig
en med glashjärta och mörkerrädsla
Jag såg bakom mina ögon,
nätt porslinsfigur med ett känslohjärta,
som desperat slår
Men ingen ser det
För hon är instängd av en vacker fasad av vitt porslin
Ingen kan höra,
för ingen går fram och lyssnar
Ingen vet,
att ett glashjärta kan aldrig sitta kvar
Fasaden börjar spricka
och sen kommer rädslan att hjärtat trillar ut
Jag ser porslinsbitarna flyta bort
på ett hav och hjärtat sjunker ner
i mörkret dit solen aldrig nåt
Fri vers av Jim Friberg
Publicerad 2016-10-25 11:47
Goraxy 89 Orion
Fasaderna krossas alltid förr eller senare - "Hellre senare" Brukar dom alltid säga men en dag kommer då det oundvikliga inte längre går att skjuta upp och då. . . . . osv Snyggt skrivet av dig o jag menar en stram chic stil!!!
2016-10-27
Magica
Stark text! Kram.
2016-10-27
Ida C Nilsson
Att se någon falla och tyna bort är kanske det svåraste
2016-10-26
Amanda N
Så vackert ... bokmärker
2016-10-26
Orkiden
Träffar mig rakt i känslor rummet mitt. Jag bokmärket denna, så skör så fin...så sann.
2016-10-25