I tystnadens sal
lyssnar jaget
Till vindar födda
bland Solbrända
Oceaner
Vinden är blind
men mäktig,
viskar i lövsus.
Eller rasar med
krasande tegelpannor
Och vräkta träd som följd
Vi ser den aldrig
men känner av
dess följder
Den har nog alltid
slingor av sin själ
Parkerad i vår trädgård
Där allting rör sig
bland det som är stilla
Valda vingar bär.
Från väldiga
Oceaners vågdal. ..
Nu är den här
Igen.
Scch. scch. ..
Smeker ilande
ömt din kind.
Den vill dig
Bara väl
Att känna någonting
Så den vet
att den finns till
För
Det är ej så lätt
att vara osynligt osynlig
Verklighet
vad är det.
Kraften bakom
Vinden?
Rörelsen
Som ständigt
bär hän. ..
Inuti stillnaden
av drömda ord
Fri vers av Sefarge
Publicerad 2016-10-26 08:52