Logga in




Regndroppar mot rutan
och tankarna till dig
ödet förde oss samman
i mötet på livets stig
jag kan inte glömma
att du delade mitt liv
det var innan stormen
kom med stora kliv

Det har gått en tid nu
sen du gav dig av
men jag såg dig på gatan
gömd i ett folkhav
du var lite sliten
nog precis som jag
ganska blek om nosen
din blick lyste svag

Jag ville ta dig undan
till något pittoreskt café
och tala om försummelsen
och se vad det kan ge
jag ville ta din hand
och strosa runt en stund
det kanske finns en chans
för en gemensam blund

Inget blir som man tänker
jag lät dig passera förbi
och kärleken som vi kände
den är så outgrundligt fri
regndroppar mot min ruta
sakta så rinner de ner
i spegelbilden en aura
och det är dig som jag ser

(Copyright © ULJO)



Bunden vers (Rim)
av ULJO
Publicerad 2016-10-27 15:29


Lars Hedlin
Berör inom
2016-11-02


ResenärGenomLivet
Vacker, vemodig dikt...så fint...
2016-10-29


StinaJ
Med vemodiga toner blandas hopp, längtan och saknad. Fint skrivet om olycklig kärlek
2016-10-29


Karina"Kia"
Woaw! denna är bildrikt vackert sorgsen fin och betydelsefull....man kan se det genom rutan som är fylld av regndroppar som rinner ner..som gråten i halsen.. Denna tar jag med mig till regndroppars/tårdroppens bibliotek in hos mig Tack! så underbart spröd vackert berörande..tårdroppar!
2016-10-28


Ann V Åhsberg
Så vackert om en kärlek som aldrig tar slut!
2016-10-28


Solstrale
Vilken berättelse! Otroligt gripande! / tack! :)
2016-10-28


Niliboy
Fint skaldat om kärleken i svunnen tid å flickorna var så vackra då så att glömma dem går bara inte....
2016-10-27


Ingrid Trolle
Så berörande och ödmjukt diktat att det kniper i hjärtat att läsa denna vackra dikt.
2016-10-27


ej medlem längre
Den var tankvärd och gripande skriven.
2016-10-27


Blomma-Stjärna
vemodsvackert om ett möte som ännu andas liv!
2016-10-27


Ewa-Britt Nilson
Bild i stril kan också ge deal, i en gå som en pil!
2016-10-27


Dan Myrbeck
Berörandevackert
2016-10-27


ej medlem längre
Orden griper tag om hjärtat.
2016-10-27


Elisabeth Nilsson
Mycket berörande och känslofyllt diktat om kärlek, som fanns och ännu finns.
2016-10-27