Det är höst och min vinge är bruten
Det finns löv som vissnar
Löv som gråter
De som attackerar
De som förlåter
Ingen sätter sig på det som är trasigt
Det är din styrka de vill åt
Men när livet kallar dig
Bort från striden
Till dig själv
Vänd då din blick
Se barnets syn
Där väntar i kylan ett yrvaket skott
Det kräver tillit att våga vissna
Fri vers (Prosapoesi)
av Hannadraken
Publicerad 2016-11-08 16:42
Iréne S Räisänen
Andlöst vacker dikt som jag kommer att återkomma till.
2016-12-31
Blomma-Stjärna
åååh - ömsint fint om livets - och årets - bittersöta realitet ------ sparas!
2016-11-08
ej medlem längre
fin höstdikt. men det är vinter nu.
2016-11-08