när man äntligen vågade
Vara sig själv,
Vara rakryggad i sin konstighet
Kommer tvivlet på allt man är som en slägga
Vilar i till synes obrukbara murar av vana
Ruggar undan i mössan
Men faller pladask för magiska ögon, smälter
Sträcker ut mitt varande stolt
Omfamnar min konstighet som konstnär
Dansar så blodet rusar när ingen ser, blir sedd
Borde aldrig våga mer
Men gör tvärtemot
Fri vers (Fri form)
av Karolina Cerise
Publicerad 2017-01-17 20:19
Larz Gustafsson
Marx menade att tes och antites så småningom bildar syntes.
2017-01-21
Dan Myrbeck
Typiskt mänskligt!
2017-01-19
Ulf D
Måhända en god syntes där i självets varande.
2017-01-17