Han blev benådad
Med en liten stuga
Och två ängslyckor
Bredvid
Bland några bikupor
Med flitiga innevånare
Som väntar på vårvärme
Att öppna upp sälg och
Vide kvistars pollenförråd
Själv vill han
aldrig bli frisläppt
Därifrån
Sedan han slutat
som lastbilschaufför
Hans enda last numera
är Honung
Och den lilla pension
som han får leva med
att suga på ramarna
Men tiden är hans
som flyger fritt. ..
Iväg. ..
och räcker till i hans
drömska Drottningrike.
Fri vers av Sefarge
Publicerad 2017-03-29 23:30
Goraxy 89 Orion
Storslaget Romantisk !!!
2017-03-31
Stefan Albrektsson
Jupp, det låter verkligen som en paradisisk plats man inte vill bli utslängd från!
2017-03-30
Salvation Pepper
Ser ödmjukhet och klok acceptans från en, dock, lycklig stugägare.
2017-03-30
Notarius publicus:Sten Wiking
Nja.... Lite mer sting å taggar så läsarn känner hur ont de kan göra av att bara läsa.
2017-03-30
Judas Ekholm
Grinig och deprimarande dikt. HELT i min ska. Riktigt bra! :D
2017-03-30