Jag minns inte hur gammal jag var när du plötsligt ringde på dörren.
Du kom för att lämna alla mina saker. Jag minns att det gjorde ont.
Tårarna brände bakom ögonlocken. Gråt inte. Du har världens bästa mamma sa rösten i mitt huvud.
Efter Pappa hade gått lutade mamma vilsamt huvudet mot sin sambo och sa
- Det är som att dom bara kör ut henne. Hon lät både ledsen och arg.
Jag backade sakta bakåt. Stängde tyst dörren om mig.
Och grät så tyst jag bara kunde.
Prosa (Kortnovell)
av Classico
Publicerad 2017-10-06 00:37
MALVAA
GE INTE UPP :)
2017-10-12
Robin V
Fint!
2017-10-12
DavidM
Stark berättelse som berör ända in.
2017-10-06