Har fönstret öppet hela natten genom december och det blåser i kastvindar utanför men det gör mig lugnare än tystnaden här inne i mitt rum.
Mindre instängt. Dagarna dimmor nätter oändliga.
Som att jag är ute ur min egen kropp. Eller att jag är inuti ett tomt skal med ekande väggar i långa långa mörka gångar. Något levande med energi har som en servett eller duva flaxat flugit ur kroppen. Jag vet inte om jag vågar hoppas att det kommer tillbaka..
Det är ju din upplevelse
Eller vågar du inte leva ditt eget liv
Jag fortsätter att diskutera ordlöst med dammet på väggen fem centimeter från mitt ansikte natten ut. Fönstret fortsätter vara öppet och vargarna ylar och månen står högt och flyger runt på äventyrsfärder i sina egna kosmiska banor.
Långt borta från oss dammkorn på jorden.
Prosa av vattenödla
Publicerad 2017-12-26 23:18
ej medlem längre
kontemplativ och tankeväckande som slutsatser från en lång inre resa
2017-12-27