I gränslandet
bor de som tvivlar
och aldrig får nån ro
De har stannat
mitt i steget och
låter allt bero
De trivs bäst i
skymningen
och söker efter
en tro
När havet är mellan
ebb och flod
ror de ut i ljummen vind
De kliver halvvägs
upp på stegen
och snappar efter
luft
I gränslandet bor
de sjuka som
aldrig får nån bot
De blir aldrig levande
utan går planlöst
omkring
Fri vers (Fri form)
av Viksten
Publicerad 2019-04-28 18:09
Blomma-Stjärna
tragiskt tillstånd som kan dras ut hur lång tid som helst, tyvärr - bra skrivet om att leva som en zoombie i limbo
2019-04-29
Elisabeth Nilsson
Dikten andas ett mått av uppgivenhet, som man väl kan förstå. Säkert många som känner igen den känsla du beskriver.
2019-04-29
Öknens Ros
Halvvägs till himlen?
2019-04-29
juliaparkas17
"Gillar"
2019-04-28
ej medlem längre
Det var en fin dikt. jag gillar tonen och tempot i dikten.
2019-04-28