som löv på vissna träd uti vinterns dimma
reser vi oss ur askan, blickar mot skyn
ormens tunga skalkens öga, hopp och tro vill förgöra
oss nedtrampa i dyn, för vi inte låter oss förleda,
förvanska vår syn
vid startsignalen avgår bussen från terminalen
vi står enade klamrar oss fast i stroppen
gungar med i takten,
förenade på resan mot byn
chauffören klagar vi inte syntes vid hållplatsen
fast vi hitintills aldrig varit synliga
och säjer inte till honom att skylten pekar fel,
där skriften berättar "att alla är värdefulla"
vi förstod genast att vi stigit på fel avgång
passagerarna var formaterade efter samma mall
utstickare var ett avvikande fall
längs motorvägen stod vi cementerade som gula lampor
där sömniga bilar och bilister susade hemåt i kvällen
O människor på denna buss --- så långt ni äro ifrån varandra
tack och lov att ni kan titta på hunden
som ligger på knä på det lortiga golvet
den får bli en bro mellan folket på bryggorna
så alla förstår sin delaktighet i tidens gång
Förundrad vem krediterar alla utsatta för alla timmar
dagar och år av ångest oro och tårar som orsakats av de skuldsatta
som viftar med frisedeln då Kronofogden står vid dörren?
älskade uggleben du ska inte känna skulden
åt de skuldsatta, tänk istället på
deras besvikna hakor och glasögat som fallit ut
igårkväll visste jag
fick bekräftat ingen går fri, alla säljer sin själ
för en skål mat.. ynkedom
du är fantastisk underbar finns ingen som du
hjärtevarm kram <3
god natt älskade uggla.
Fri vers av the wildcat
Publicerad 2019-09-14 20:07