Jag håller en kylslagen hand i min,
stryker den ömt och stilla.
Aldrig ska jag släppa den,
Älskade mamma lilla.
Svårt har du det nu så nära det sista,
Jag ser på dig när du vilar.
Har så mycket jag vill säga dig men
Orden mina bidar.
Än kommer tid, än är det inte dags,
Vi har en miljon skratt insatta på banken
Och om det inte vill sig så
Har jag dina varma i tanken.
Handen känns lite varmare nu,
Du sover ännu då jag går.
Mamma, att se dig stilla resa iväg,
Är svårare än någon förstår.
Bunden vers (Rim)
av Yrre
Publicerad 2019-12-09 20:32
Ett rött troll
Väldigt väldigt sorglig Men Väldigt väldigt bra
2019-12-13
Birgersdotter
Berör-och minns.
2019-12-10
ULJO
Fint berörande skaldat.
2019-12-10
Feliaxel
Berörande läsning
2019-12-10
Elaine.S
Åh, som den känns. Blandningen av tapperhet och tröstlöshet. Humorn som tränger undan sorgen... för en stund.
2019-12-09