Det är så ödsligt utan dig
stan är som en stängd affär
känner mig ensam här
bland skygga skuggor
och blodfattiga skyltdockor
var jag än vänder mig
ser jag bara det beigebleka
som att någon dragit en linneduk
över hela tillvaron
låst längtan och rest bort
jag kommer varken in eller ut
skulle behöva ett handtag
ditt levande famntag
Fri vers av KattenKin
Publicerad 2020-05-31 22:02
BenGust
Yes. Stängt. låst, igenbommat. Tillvaro utan själ.
2020-06-07
Respons
Mänsklig närhet har blivit en brist i tider av social distansering. Du beskriver det med skickliga rim och språklig finess.
2020-06-01
Solweig Jansson
Fantastiskt om saknad och längtan !
2020-06-01
Blomma-Stjärna
Fantastiskt bra skildring över tillvarons ödslighet utan ögonkontakt och spontan närhet!
2020-06-01
Max Poisé
Busvissling!:-)
2020-06-01
Pia Laurell (fd Kal Wallin)
Dina ord talar för många i dagens samhälle. Så fint formulerat !
2020-06-01
Kajan
En nyckel till livet har försvunnit i den här dikten känns det som; någon som öppnar upp och levandegör. Finstämt skildrat.
2020-06-01
Kungskobran
Känslig beskrivning av hur många har det.
2020-06-01
Lena Staaf
En fin beskrivning av den overklighet som Corona sprider omkring sig. När vi inte kan mötas och krama varandra. Då känns den tomma famnen som mest.
2020-05-31