Branta trappor höga trappsteg i rutigt stål och aluminium som skramlar under fötterna, där käppen fastnar, smala trånga och mörka passager av överblivna kommunikationsytor, gångbroar med glasade räcken, krukor med blommor eller små träd utspridda i ett obegripligt mönster, vackert stenlagda piazzor där människor möts som chagallfigurer utan hatt svävande i luften med tvättpåsar eller pappmuggar med kaffe, megastora barnvagnar utan parkeringsplats, trånga trapphus. Allt i stor skala. Jag vet inte var jag är, kanske, nej säkert, på fel gata, hittar inte ut. Socialt och mobilt.
Visst!
Prosa (100-ordare)
av harald127
Publicerad 2020-07-07 10:18
Solweig Jansson
Vilken fantastisk bild du målar upp ! Var var du ?
2020-07-23