Livet på insidan av en dörr,
låst inför alla främlingar.
De kommer ju bara för att ta, aldrig ge.
Hur ska en veta om det är rätt eller fel,
att låsa upp,
öppna.
Vad finns där att se,
om inte svek.
Hur håller man en i famnen utan att tänka,
på de saker som kan gå fel.
Saker som hindrar ens själ att förbli hel.
Att ge,
all tillit
till en främling,
även om du aldrig honom igen får se?
Att våga se,
att det kanske finns mer,
än bara svek.
Att det kanske finns mer,
än ord som bara är ord.
Dörren kan öppnas,
och risken är att den bryts ner,
Även kan den bevaras hel,
och behöver,
aldrig stängas mer.
/ M.G.
Fri vers (Fri form)
av Minusgrader
Publicerad 2020-07-21 21:12
danne //
Igenkännande finns här ...
2020-10-04
Piann
Fint skildrat om tilliten. Att våga släppa taget och tro att det kan bli bra.
2020-07-22