tar mitt liv slut här och nu det finns ingen äkta glädje kvar
inom mej min livs energi har försvunit långt i från mej som
allt annat . jag lever på distanns i en desorienterad framtid som
jag inte vet om jag hittar ditt i en värld som denna med tanke
på minn vägval . så är jag både kokt och steckt sitter jag bara och
väntar på min egen död för mitt liv visar inga livstecken eller är
jag bara nere i en lång svacka . utan slut eller har jag bara gått
villse i den här betong djungeln fylld av banditer och ganster
och alla som jobbar och försörger oss alla även fasst vi redan
kostar multum vi äter upp och knarkar bort alla deras pengar
som dom betalar skatt för att hålla oss levande på instioner
fängelser och behandlings hem och våra löne chekar på sosiala
och vo blir sedan dubbelt straffade för efter känat fängelse straff
som man har suttit och tänkt vad man ska göra och inte och vilka
man ska umgås med och inte men när man kommer ut finns det
ingen som vill anställa oss eller ge oss ett boende vi blir utfrysta
ur samhället utan förmildrande omständigheter så offta blir det
att man återvänder till det liv man lämnade för att söka en ny början
hoppet om ett liv i friheten att leva som vanligt som alla nästan gör
så vart står jag jo i skuggan ut av samhället utan hopp eller möjlighet
till ett liv men som jag skrev ovan så väntar jag bara på min egen död
Fri vers av den nakna poeten
Publicerad 2020-09-06 20:56