varför är det så jävla svårt att finna kärlek när man är
i behov ut av att bli älskad och döda ensamheten och
söka tröst hos någon när man är nere och ledsen . då finns
ingen alla är som bortblåsta eller upptagna eller för vackra
att man inte vågar komma i deras närhet men när man har
hafft någon som man älskar så ler många . och småflörtar
med en både här och där varför är det så bär man på en
trygghet som lyser igenom som dom ser eller vad är det
frågan om . jag kan inte förstå vad det är som är så
motbjudande när man lever i ensamheten
Fri vers av den nakna poeten
Publicerad 2020-09-14 18:47