Längtan är en hand
som den egna handen minns
en blick en vårdag i Uppsala
när flickan utan namn
cyklade fort runt gatuhörnet
och skrattade åt solen
Nu är det december
och dags att minnas rösten
som talade om havet av timjan
i grekiska berg
och hon som sjunger karaoke
ihop med de stora arenornas stjärnor
och lever sitt liv i stillhet
nära evigheten och köksbordet
Längtan är en mås i skyn
en katt vid brasan
och jag öppnar ditt brev
och välkomnar världen
Fri vers av Peter Olausson
Publicerad 2020-12-03 12:04
Jan Widströmer
Yttre och inre resa i ett. Brevet avslutar vackert.
2020-12-04
Nils-Robert
Poesi om vardagen när den är som bäst
2020-12-03
Kajan
Poesi om en vardag med blick (och respekt) för allt det som bygger ett liv och därför mycket fin poesi; små pusselbitar som ger en hel bild/känsla.
2020-12-03
DominiQueen
Sååå vackert, vilka längtansvärda, sköna bilder Du målar upp. Tack
2020-12-03