Tålmodig
min kropps tysta tackbön
bördan av våra namn
ett härdat tempel
satt i brand var morgon
besatt av ljus
buret av otillräcklighetens slutna händer
din tunga smakar alltid eld
askan av den
den omedelbara tystnaden
när allt vi har är månsken
låt mig packa mina ord och gå...
Fri vers av Domenico
Publicerad 2020-12-09 22:55
Monica Lindgren
Vackert! En stark smärta i dikten. Och även resignation. En modernistisk dikt, om man vill sätta etikett på den. Även typografiskt experimenterar du. Fint!
2021-04-27
Kajan
Växlingen som är en del av existensen blir ett av intrycken som blir kvar efter läsning. Här finns hela tiden en dubbelhet, historien och nuet, njutning och lidande. Både bild och utförande höjer texten.
2020-12-10
Lustverket
Fint, och riktigt cool bild.
2020-12-09
ej medlem längre
Vackra, brännande stråk av längtan går genom frånvarons tystnande landskap. En bön, ett farväl och orden får ta plats, bevara, lysa upp innan allting en dag suddas ut och bleknar.
2020-12-09