en gång var det bara vi du och jag var ett
all kärlek och värme som vi delade inget
kunde dela på oss allt var så starkt och
totalt det fanns inget annat en bara vi .
men med tiden gled vi i sär en då det
omöjliga som inte fick hända hände en
då trotts alla löften och tummande så
gick vi olka vägar det blev många tårar
och sömnlösa nätter . ensamheten kväver
mej men vi blev bästa vänner endå men
under allt ligger gammla känslor och pyr
i ett hopp om att lågan ska tändas i mellan
oss i framtiden jag väntar och väntar och lever
på hoppet . om att det ska bli vi två en gång jag
försöker vara dej till lags och njuter av din
underbara närhet i varje drag för du är så underbar .
Fri vers av den nakna poeten
Publicerad 2021-08-20 14:27
Koloristen
God värme.
2021-08-23
angela Täubert fd Jansson
Att leva på hoppet är nog något som är tillägnat gräshopporna. Men som ordspråket säger: Gammal kärlek rostar aldrig.
2021-08-21