Vitt, svart, gult -
vindburrig skata
bland fallna löv -
hur vätan kränkte
ur mulna moln,
dränkte världen
vräkte vinddriven
mot fönsterrutan,
lins mellan inne och ute -
såg anonyma regnet
istället för tårar
en slående likhet
där utanför,
tröstlöst berörande
höst.
Fri vers av Jan Widströmer
Publicerad 2021-10-20 17:25
Solweig Jansson
Vacker och vemodig höst ! Du skriver som en målare !
2021-10-22
Gunnel Eriksson
Mycket höst i din fina dikt. Regnet känns tungt.
2021-10-22
Ulf Carlsson
Rörelsemättad akvarell med in- och uddrim. Naturens besjälning som bild för det frånvarande subjektets känslotillstånd. Varför inte, för symmetrins skull, flytta upp raden "en slående likhet" till strofen ovanför?
2021-10-21
Honungsgrävling
Gillar skarpt förmågan att måla upp med så få ord och däribland även förmedla känslor till den scen du satt. Väldigt fint.
2021-10-21
Eva Langrath
Mycket fin text med inre och yttre hösttoner sammanvävda.
2021-10-20
Anya
Så fina allitterationer i en vacker text med höstton.
2021-10-20