Under månen,
på andra sidan;
som en sträng mot lyran,
förskjuten i rött.
Vi smeker strängen
från varsin ände,
genom epoker
och spunna ljusår.
Din röda knopp
vibrerar i världen
genom hinnor
av dova toner.
Under månen,
i blånad skugga
är din kudde varm
ännu en stund.
Fri vers av Mats Gyllin
Publicerad 2021-11-07 15:23