Jag, som föddes i sanningslandet, ser ut över deras öde
att aldrig erkänna sina avsikter. Utan hela tiden
dölja vad de tänkt, strävat efter och röjt väg för.
Och ljuga oss rätt upp i ansiktet.
Tårarna är överblivna skrotupplag
och vi vet ju alla att det inte slutar väl.
Utan mynnar ut i en polisstat.
Jag förnimmer – ungefär som prästen -
att äta näringsriktigt och motionera inte hjälper längre.
Speciellt som man aldrig försökt göra det tidigare heller.
Människan har skapat förintelsens vapenarsenal
och brinner för att låta den bryta ut under höga tjut.
Dessa kortslutna planer:
- Just nu behöver nog alla dö rätt fort.
- Gud, kan man tro på någon annan gång.
- Vi måste ju ha ordning. Säger dessa som anser sig ha rätten
att döda urskiljningslöst.
Fri vers av Mats Kitok-Lundmark
Publicerad 2021-11-27 14:05