Där borta vid offerstenarna
på holmen, invid vassen
en bit ut från sjökanten
satt hon i en gammal eka av trä
och metade
Det var i kvällningen,
i norrländska sommarljuset
solen var på väg ner
bakom bergsknallen
och de sista strålarna
speglade sig lekfullt
i vattenytan
Hon satt där
så otvunget ensam
i sin blåa jacka och ljusa byxor
lite nedböjd med spöt
i händerna
och blicken riktad
på det rödvita flötet
som guppade på vattenytan
En snäll kvinna, var hon
bördig ifrån byn
gråhårig, till åren kommen
med pepparkornsögon
som alltid plirade
så där pillemariskt
under kepsen
och så hennes skratt
så glatt och gott
men det allra vackraste
av allt, var nog hennes
stora varma hjärta
Där satt hon i båten,
metade abborre
och en och annan rödögd mört
med myggorna surrande
i sommarkvällens ödmjuka
stillhet, denna kvinna
av samiskt ursprung
kortväxt, men naggande god
seg som en dvärgbjörk
på kalfjället
och stark, nästan som
en hel karl
med livets alla rynkor
och fåror ritade
i det vänliga ansiktet
Fundersam över livet
och alla dess vändningar
lät hon tankarna vandra
tillbaka till sin barndom
då familjen alltid hade
det så knapert
för barnen blev många
nio stycken, varav hon
var bland de äldsta
Livet var inte så lätt
för de bodde i en liten by
på landsbygden
nära skogen och djuren
men utan dagens
alla bekvämligheter
Hennes far var renskötare
och arbetade
långa perioder i skogen
så hon fick tidigt lära sig
att hjälpa sin mor
med hemmets alla sysslor
Men så växte hon upp
och mötte en stilig yngling
ifrån grannbyn,
han var snäll och arbetsam
och byggde ett hus
nära hans barndomshem
dit de flyttade efter giftermålet
två söner fick de där
och femtio goda år
tillsammans
Han var hennes livskamrat
och stora trygghet
fram till den dag
då han plötsligt, mitt i
hjortronplockningen
segnade ner på myren,
och lämnade henne ensam
för att gå över till
andra sidan
"Men jag skulle gå först,
så var det bestämt och han lovade,
tänkte hon vemodigt"
En liten stund satt hon
där i båten med slutna ögon
och kände hans hand
i hennes, så trygg och varm
fylld av kärlek och förtröstan
och med ens blev hon lättare
till sinnes
för det var alltid här,
mitt i naturens fantastiska
levande skönhet
som han var henne närmast
Hon älskade den stora skogen
runt omkring sjön, hjortronmyren
berget som så majestätiskt
reste sig bortom allt
badstället i viken, och så holmen
med de stora stenarna från
fornminnestider
där hennes förfäder
offrade och tillbad gudarna
"Denna heliga plats, viskandes
ett folks historia"
Sjöluftens friska andetag
kändes så oändligt befriande
att hon suckade djupt
och såg tankfullt upp emot
himmelen...
"Nu är det nog dags att fara hem,
tänkte hon, och tog tag i årorna"
Övriga genrer av Alysse
Publicerad 2021-11-29 04:31
Cikoria Blå
Vackert, vemodigt och berörande
2021-12-11
Kajan
En väldigt välskriven och levande skildring av en människa, och en historia som rymmer så mycket.
2021-12-02
Solstrale
Otroliga strofer och fraseringar du format med bravur!
2021-12-01
Sparvögat
Ett stort Grattis till utvald text med denna underbara berättelse…
2021-12-01
Sparvögat
En underbar berättelse från samernas land som berör…
2021-11-29