Den starka irritationen,
frustrationen och
alienationen över att jag
inte kan styra
händelseutvecklingen
på den här planeten.
Jag förmår inte att ändra
på de älskade människorna
och hindra deras ständiga
tvångsmässiga svek och illdåd
vilket leder till att jag sugs allt
djupare ned i soffan resignerad,
betydelselös och allmänt gråsprängd.
Det enda leendet som jag omfamnades
av på stan idag var från en allvarligt
psykiskt instabil sprutnarkoman och
hemlös kvinna i medelåldern som
jag gav pengar till en taxi ännu
längre in i det bottenlösa mörkret.
Jesus Kristus bodde i hennes ögon.
Fri vers av Johan Bergstjärna
Publicerad 2021-12-09 15:35
Lena Staaf
Ej på stan får man inga leenden. Folk är för stressade och upptagna av sig själva. I mindre sammanhang går det bättre.
2021-12-10