Det låg en stad emellan de två bergen,
från norr till söder slöts den helt runtom.
Med vittnesmål som skrämmer mig till märgen
från dem som dess ohygglighet undkom.
Det sades att försvinnanden har skett
på öppen plats och mitt på ljusa dagen
men ingen påstod sig ha något sett,
som om man ner i jorden blivit dragen.
Jag blickar ner från södra bergets klätt
mot tätbevuxen skog och vilda strömmar.
För första gången kan jag andas lätt,
då sägnerna har endast varit drömmar.
Då ser jag träden slukas en i sänder
av glupska hål med hundra rader tänder.
Bunden vers (Sonett)
av Arenaramus
Publicerad 2022-01-07 13:31