Jag vill tro på en röst där i vindens sus,
på en kraft som aldrig ska svika,
en försäkran från stjärnornas sälla ljus
att det aldrig kvittar dem lika.
Men min himmel är stum och istället hörs
ett förtvivlans eko i natten
från de marker där människor hårdhänt förs
över gränser och mörka vatten.
Från min vrå ser jag skaror motvilligt fly
mot en oviss framtid i länder
där vart uttryck är kodat, var blick är ny
och där allt det okända händer.
Den som då öppnar upp i försök till tröst
om än vacklande, oerfaret
har hört stjärnornas viskning i vindens röst
och är ljusår närmare svaret.
Bunden vers (Rim)
av "Silver"
Publicerad 2022-05-08 20:31
Leo Lo
"Silver" var är du nu ingen poet är som du Vad fint du diktar känner att ingenting där sviktar Vänligen Leo Lo
2024-09-18
Tomas Karlsson
Fin! Och jag känner naturligtvis igen allusionen till Nils Ferlin! :-)
2023-08-26
Tino
vilken underbar rytm! Sista stycket är fulländat
2023-04-01
JJ
En otroligt värdig nutidsdikt i Ferlinsk anda! Jag gillar verkligen nerven i era dikter... din och Ferlins. Mvh. JJ.
2022-07-14
Kajan
Texten når ända in till hjärtat, och den visar på det bråddjup som är i den här världen. Här bidrar rytm och ton starkt till upplevelsen, som det ofta gör även i Ferlins poesi.
2022-05-17
Rafael
Helt fantastiskt. Aktuell, briljant och oerhört berörande. Kopplingen till Ferlin, stjärnor, ovissheten hos den som flyr. Och rytmiken totalt klockren. Både ekvilibristiskt och så observant och känslosamt. Jag är helt knockad. Tack!
2022-05-13
aol
Så djupt berörande skaldat med så stort djup och känsla
2022-05-09
S.A.I. Steve Lando
excellent estellärt briljant
2022-05-09
Mangal
Berörande. Speglande. Finner mig stanna upp extra i "där vart uttryck är kodat". Gripande.
2022-05-09
Jaramald
Högaktuell!
2022-05-09