Eftermiddag/Kväll 2003
Jag lägger ifrån mig cigaretttändaren med det vackert ingraverade monogrammet WT på bordet och lyfter av det tunga locket på etuiet morfar fick i gåva av den mäktige Stormogulen av Katmandu. På det röda sidenfodret ligger tre små vitt skilda saker helt olika varann, men som alla bär på minnen av både mormor och honom Och historierna som gör de så speciella. En oansenlig nyckel, ett tummat spaderess konstfärdigt ihopvikt och en skimranrande äggformad opal. Ovärderliga. Inte minst känslomässigt. En efter en plockar jag upp de älskade föremålen, håller de i handen och minns eftermiddagarna och historierna bakom varje sak.
Den lilla oansenliga nyckeln gick till låset på ett gråmålat hörnskåp från deras kök i Göteborg, men som aldrig kom med till Mellanfors. Vad som fanns i överskåpet minns jag inte, men i det låsta underskåpet förvarade morfar sina slitna och väl tummade cowboyböcker i pocket.
Det slitna spaderesset som är så finurligt vikt att det precis passade i låset till en celldörr i den lilla oansenliga Vilda Westernstaden Emerson.
Och så till sist, den unikt blåskimrande boulderopalen från Australien, stor som ett vaktelägg. Som morfar fann någonstan i opalbältet i Queensland där han försökte sig på guldletning under ett av sina landhugg. Men istället hittade denna fantastiska sten. Jag lägger tillbaka de och stänger etuiet. Hans närvaro, eller kanske är det mormors eller mammas fjäderlätta smekning far över kinden som en påminnelse om att de aldrig är speciellt långt borta. De tre är alltid lika närvarande i mitt hjärta. Liksom min man är.
Leende vinklar jag läslampan så att ljuset faller över boken i knät. Av gammal vana drar jag upp benen under mig, för vem vet vilka magiska varelser som dväljes därinunder, under resans gång... "I natt får den lilla tomtenissen i sin röda luva vakta mina skatter," tänker jag, "för nu jag ska ut på äventyr." Värmen från eldstaden känns som en skön filt och ljuset från läslampan faller milt över bokens framsida. Förväntansfullt öppnar jag den och börjar läsa...
En och en halv timme senare hörs en igenkännande ringsignal från ytterdörren och mina döttrar Hillevi och Nelly som glatt ropar från hallen: "Nu är vi här mamma!" Jag lägger leende ihop boken och går de till mötes i köket. Uppesittarkvällen kan börja.
... fortsättning följer...
Prosa (Novell)
av Evelyn Falk Möller
Publicerad 2022-12-11 10:47