Jag säger att jag kan inte sova
att jag bävar för nätterna numera
Hon säger: "vill du att jag sover hos dig i natt?"
Om jag blundar nu
Kanske jag kan inbilla mig
Att det är du som ligger på kudden
Bredvid mig
Att det är du som
Lutar dig in mot min axel
Att det är du som kryper närmare
Rör dig efter mitt rörelsemönster under
Täcket
Men det är omöjligt
för hon doftar inte som du
Hon svamlar inte i sömnen
Hon rycker inte till då och då
precis innan hon håller på att somna
Hennes hand är inte din hand
Hon suckar inte som du
Hennes hud känns inte som din
Hennes armar har inte samma spänst
Hennes hår är inte ditt
Hennes ryggtavla är inte din
att måla med mina andetag med
Och jag gråter
Jag inser att det här är inte jag
Att någon annans kroppsvikt
kan inte läka min tyngd i bröstet
Vissa förespråkar rebound
Men det är inte synonymt med mig
Och jag gråter för att
jag ville bara kunna sova
Med en famn närvarande
sova utan att vakna hela tiden
Och inget händer
Mina händer gör ingenting
Och jag känner det här är
Inget drömscenario
Jag ligger bredvid någon i mörkret
Som tröstar mig och stönar om
Jag bara rör mig för att hitta
Sömnen
Men inget händer
Min kropp omfamnas av kramar
Och inga cylindrar i mig går igång
Jag kan inte inbilla mig
Jag inser att jag inte är där än
Jag är inte över min smärttröskel
Jag är inte i mitt innersta rum
Och stökar till det
Jag vill hålla allt det fina ömt
Inte att någon ska röra bort mig
Från allt det vi delat
Jag inser att
Min kropp känner till din
även i mörkret
Hur kan man ha sånt muskelminne?
Det talas om ofta muskelminne
att man vet precis hur man ska röra sig
Och
Hjärtat är ju en ... muskel
Så här ligger jag
Och mitt hjärta minns så mycket
Och jag blir så medveten om
min inre styrka
Och även mina svagheter
Och min apati
Men jag vet inte än vad jag tar
i bänkpress
Fri vers av Hon kallar sig poet
Publicerad 2022-07-31 19:10