Tulpanregn

När dimman så smått
avtagit som gråsparvens sång
så även jag
och den bokskog av drömmar
som signar ner.
Stannar till under prästkragen.
ser hennes majestätiska kronblad
som om hon alltid varit där.
Plockar min fridlysta längtan.
Den som ännu men inte snart.
Vid lupinernas skulderblad.
Dikten ebbar ut.
Så småningom jag blundar.
Känner hur gräsets röda matta
breder sig ut för mig.
Som den diva hon en gång var.
Smakar på tystnadens nektar.
Men just nu.
Så kallt.
I själen.
Plockar undan tvivlet.
Fyller famnen med passion.
I min dröm.
Av verklighet.
Där rådjuret betar.
Utan att se.
Jägaren.