#Discovery
Alla äpplen
som låg under träden
i det daggvåta gräset
Alla äpplen
med de vackraste namn
vi åt och åt och åt:
Signe Tillisch
Gravensteiner
Åkerö
Ingrid Marie
Transparent Blanche
Allt äppelmos
mamma grötade med i köket;
skalandet
kokandet
mosandet
geggandet
alla äppelkakor hon bakade
Inget fick förfaras
enligt pappa
ändå var det äpplen som blev över
De fulaste
maskätna äpplena
slängdes in till hönorna
i hönsgården
De äpplen
som bara hade bruna fläckar
efter fallet i gräsmattan
lades i ståltrådskorgarna
som farfar hade tillverkat
och ställdes in i boa
Nu hade vi att äta hela vintern
När vi barn någon gång
blev sugna på något sött
(annat än frukt)
visste vi redan vid frågan
pappas svar:
Ta ett äpple i boa!
Nu vill jag tacka dig
pappa
för alla äpplen
du proppade i mig
tids nog blir jag
ett blommande äppelträd
Fri vers av stormengudrun
Publicerad 2022-09-15 11:10
Anya
Vilken härlig ton i texten. Blir sugen på ett äpple. Tycker om det existentiella i slutet.
2022-09-20
jba
Åh! Gillar skarpt!
2022-09-20
Annaemi
Åh, tänk födas åter som ett Signe Tillisch med sina runda fräkniga kinder. Fin bild!
2022-09-15
soligajag_1
Nu blev mitt leende så brett av denna vackra poesi om äpplen och dess inverkan på livet! Äppelträdet blomstrar inom mig.
2022-09-15
Kajan
Prunkande poesi, med inbyggd glädje.
2022-09-15