Snälla smält min kalla snö.

Kanske är det så,
när alla blad har plockats
står man där i mitten,
helt avklädd och kall,
då nästa vind tar vid.

Beredd på alla stormar
som kan svida kring ens kind,
står man där så skör,
men samtidigt hård
för vindarnas storm
som alltid frostat mina fönster.

Man börjar nästan tro,
att vinterns frost är evig.

Men om du verkligen är våren,
snälla smält min kalla snö,
gör mig till din varma sommar
min blomma skall då aldrig dö.