Det här är en dikt till dem som väntar,
dem som hoppas och dem som längtar.
Kanske finns det en chans till någonting nytt.
Jag tittar ut över Brommarondellen
och pratar med mina palettblad,
utan att någonsin få något svar.
Jag är känd här i trakten, som Konstnärinnan
den knasiga, och för att ha
de vackraste fönsterna av alla.
Men ingen vet
egentligen vem jag är
när jag promenerar runt
varje dag kring Lillsjön.
Jag ser samma människor
som jag såg för tjugo år sen.
Men ingen av dem
ser åt mig nuförtiden.
Jag säljer sticklingar på Tradera,
20 kr styck och ingen har någonsin klagat.
För pengarna köper jag akrylfärg
i en affär som jag hittat på Drottningatan.
Sen går jag hem
och målar mina katter.
Deras stora äckliga munnar
kan jag bara inte föredra.
Så jag går mellan rummen
och plockar med mina blommor,
som om de var antika ruiner.
Och fortsätter att vänta
och längta efter något annat.
Kanske kommer det en dag något nytt.
Fri vers av Glöden
Publicerad 2022-10-01 22:13