livet krymper i mina händer
små är myrorna som kryper
över fingrarnas kanter
det är så typiskt . Mönstrena som
lägger sig likt död hud över den
lika döda hudens kvarlevor.
det spelade egentligen ingen roll om
skådespelet var en vårdinrättning
eller skola. Men det fanns en trötthet
bortom orden och några ljuspunkter
starkare än innan.
Jag är en sång nu och mina händer
träffar pianots tangenter likt en
gudinna. Luften fyller lungorna.
den enda skillnaden är att ingen kamp
ännu är värd min moral. Jesus kan
hänga på sitt kors för andra. Mina
fingrar löper hemvant men trevande
över väggens buckliga fasader.
Jag flyttar aldrig in.
Fri vers av smultronbergen
Publicerad 2022-10-20 23:52