nånstans på vägen tappade jag tron
ett mörker föll över min gestalt
plötsligt kändes allt så kallt
livet sjöng en dyster ton
allt som förut värmde hjärtat
som bortblåst med vinden var
glädjen ej längre fanns kvar
allt var en enda djup smärta
den kärlek jag en gång kände
falnade för att sedan dö
till den jag sa adjö
hjärtat mitt det brände
nu jag inte längre är naiv
kärlek är blott ett ord
av drömmar är den gjord
får inte plats i mitt liv
den kärlek som skulle räcka
fanns ej att få för mig
kan man tänka sig
att kärleken skulle mig bräcka
säg vad är kärlek värd
när den så lätt förödas
när känslor så kallt dödas
att klyvas av tidens svärd
så kärlek visa mig vägen
och jag följer ditt ljus
till kärlekens hus
du som är det högsta väsen
Bunden vers (Rim)
av Öknens Ros
Publicerad 2022-12-18 16:25
Bodingen
Kärleken är död. Leve kärleken!
2022-12-20
Susen
Vemodsvackert om kärleken. Väl formulerat med fina rim. Dina ord berör
2022-12-20
Solstrale
Ett mörker och vemod med styrkan i att uttrycka sitt innersta! Du ger röst åt melankolin med en kraftfull berättarstil! Tack!
2022-12-19
Music mind
När man minst anar det kan man snubbla över kärleken eller så kan den växa från något till något annat. Det gäller att ha ett öppet sinne.
2022-12-19
Lena Staaf
Kärleken är känslig och ömtålig. Den klarar inte hur stora påfrestningar spm helst.
2022-12-18
Kungskobran
Förlorad kärlek går ej att få emdast en ny kärlek kan rå
2022-12-18