Att andas doften av en bastant grå granit.
Denna längtan till annat att se och inte bara
detta ändlösa gallerverk av räta furor.
När drömmen i mörkret tynger hjärtat
och tungan klistrar sig mot gommen,
då vill vi resa vidare ut i äventyret livet.
Granne med döden.
Offrad till bestialitet och ren elakhet,
denna rädsla för kärleken, sätter vi oss ner.
För att se oerfarna och naiva barn blicka ut
mot otryggheten och där göra sin vådliga färd
genom förintelsen. Även om vi inte vet
vilka som ska gå under,
så anar vi, hela tiden.
Fri vers av Mats Kitok-Lundmark
Publicerad 2023-01-13 07:31
Solweig Jansson
Dessutom läser du väldigt fint !
2023-03-01
Solweig Jansson
Du har som en urkraft i dina ord och skapar bilder som berör - starkt !
2023-03-01
Foohexa
This ^
2023-02-16
Peter G
Tycker du skrivit en helt lysande vacker dikt här; det är väl utmejslade ord, i granit och norrländskt kärnvirke. Tycker om den där rubriken, den stannar kvar och får mig att fundera.
2023-01-18
Ohemulen
Bravo!
2023-01-13
Skatflickan
Dom förvaras inte, dom faller. Dom säger att man går dit näsan pekar, jag går där tårarna landar.följer spåret, varje steg på dess uppblötta nystakade väg, mot vad? Det kanske man ser,känner En dag. Att andas doften av en Bastant grå granit, ja kanske. Om den lämnar ens bröst.
2023-01-13