. . .
tågets utsikt
visar hittills svärta i rörelse
tunneln
formad efter ormens ryggrad
sträcker sig tiotals kilometer
blågröna strimmor
av nostalgi
och barnbibliotek med kinesisk litteratur
reflekteras i fönstret
och stirrar tillbaka
snabbt och berusande
går allt från svart till vitt
ljuset forsar in som en slukande våg
och silas genom mina revben
jag
och vi
drar igen gardinen av regnskog
och kliver av den orangea
rostiga vagnen
fötterna landar bredvid en igenväxt räls
öronen dränks av en behaglig tystnad
tittar
tittar
tittar
tittar
pupillerna omformas till stora svarta hål
en lång och övertygande allé
med väggar och tak av ljus grönska
leder vägen vidare
den omfamnande stigen hade länge väntat på sin tur
att få ostört viska till en om allt
som var vackert och viktigt
men utelämnade diskussioner om mål och slutpunkter
det som var ointressant
och det var inte utan en sorgsen lycka
som gången ömsint spottade ut en
mitt framför en mossig stenbyggnad
som liknade ett gapande lejon
till vänster
låg en övergiven jordkällare
ett piano
och en cementkub
färgad av graffiti
omringad av fimpar och heineken flaskor
och en gammal skateboard
lejonets öppna käft
hade tålmodigt och lyckligt väntat på
att just jag
skulle kliva in i dess till synes bottenlösa mörker
och ta några få steg
för att hitta den guldiga nyckeln
som låser upp dörren till det förlorade ordet
jag hann inte gå in
förrän någon eller något
som inte tillät detta att hända
hade skakat den nya världen så pass våldsamt
att grenarnas löv var tvungna att klä av träden
och att jag skulle falla till marken
med en hård duns
likt ett övermoget äpple
försöker hålla sig kvar till Yggdrasil
Fri vers (Fri form)
av Johan Carlberg
Publicerad 2023-02-10 02:47