Du har alltid vält omkull mitt sinne
Med dina vildvuxna uttryck och ditt randiga minne
Du har alltid sagt att det kan vara svårare att födas än att dö
Du har alltid påpekat att det finns en sorts värme till och med i snö
När du går kommer kanalernas riktning att ändras
Men något av det som fanns kommer att kunna återanvändas
Du finns ristad i form av ett snett långfinger och en bekymmersrynka i min panna
I mina barns kroppsspråk kommer ett stänk av allt som var du att gå att famna
Vi finns i varandra, bakledes och fram
Vi är länkar i en ändlös kedja, ringar på en stam
Bunden vers (Rim)
av Jenny78
Publicerad 2023-07-21 19:36