Är du påväg än?
Eller står du redan bredvid?
Går du som min skugga,
alltid bakom mig,
eller står du bara och ser på vid dyster tid?
När är det min tur?
Jag har ständigt levt på korta strån.
Det känns som att du övervakar mig,
men alltid långt ifrån.
Döden
du var bara ett ord,
idag är du närmare än någonsin,
du lurar i alla hörn och lever på våra tårar,
nuförtiden regnar det från ögonen,
ifrågasatt det alla åren,
det är ingen grönska bland våra träd,
vi faller ständigt som löv och frukten är rutten,
det är en strävan efter frukten,
en ständig hunger.
Fri vers av AnnatSinne
Publicerad 2024-01-31 08:06
Karl den store
Den ständiga hungern! Vad är det den hungrar efter?
2024-05-24