Rösten på min axel,
väser, ”du duger inte”, ”du är värdelös”
Jag vibrerar av obehag av röstens
inställsamma, suggestiva och klanglösa ton
Gång på gång, gång på gång raspar budskapet in i mitt sinne
Accepterar inte oredan som roterar
i min tankevärld
Väljer att döda de negativa tankarna,
för att få dig att tystna, väsande röst!
Jag väger orden och uttalar dem tungt:
- Jag duger!
- Jag är bra!
- Jag är älskad!
- Jag älskar!
Samvetets fjäderlätta steg dansar med ny energi i mitt sinne
Rösten på min axel är tyst
Fri vers av Leif Daniel Isaksson
Publicerad 2024-02-24 11:56
Öknens Ros
Den strängaste domaren är en själv.
2024-02-24