Saknad av inre trygghet,
Som en ärta i sängen,
Skavande, svår att identifiera.
Bygger flera lager madrasser,
Ärtan, den lilla, är kvar,
Känsligheten bara växer.
Vill behålla känslan av kontroll,
Fri från yttre intryck, från plåga,
Empatisk och balanserad,
I balans han vill vara.
Berättar för vännen,
Och alla som vill höra,
”Inre kärnan av trygghet, en livets puls.”
Ibland kontrollerad, ibland panik,
Men framför allt , så viktigt ,
Vår känslighets melodi,
Att lyssna, att förstå, att acceptera.
Vad krävs att finna den trygghet vi saknar?
Vad sker inuti när känsligheten vaknar?
Fri vers av Leif Daniel Isaksson
Publicerad 2024-03-16 20:31