Tidens trumma har börjat sina
Ödets spegel reflekterar min besvikelse och förlust
Gryningen och skymningens kretslopp är fortfarande aktiva med och utan din närvaro
Så som gryningen jagar skymningen, söker jag efter dig i min förvirring
Jag ser dig över allt men du tittar bort, rakt genom mig som inget har hänt, Undvikar mig och allt vi var, så som värmen undvikar mitt land, bara snön som begraver mina sorger och förlust.
Begravar mig i en hast
Tidens brygga är byggd mellan oss utan någon väg att korsa över
Nu vet jag att du aldrig var min
Verken i verklighet eller i fantasin
Du var aldrig på riktigt
bara en illusion som jag skapade i mitt tomm rum,
verken nu och för alltid du var aldrig min, verken nu eller i nästa liv.
Fri vers (Fri form)
av A.G.M
Publicerad 2024-04-17 22:07