Del ett av kanske någon sorts fortsättning, om jag råkar på den. Bilden är tagen för några år sedan en mild sommar i min trädgård. Som du ser har jag inte kommit mig för att byta ut underlaget till mitt enkla trädgårdsmöblemang.
...vad jag vet, berättade Tords systers mans kusin Margaretha
Ohlsson den tredje, har någonsin känt någon som kallat sig
Baron von Münchausen och kunnat varken simma 3.000 blankt
på en hel kvart, ridit på en kanonkula av järn
eller sprungit bud mellan trenne byar som barn. Hört vaga rykten
om den gossen i och för sig, men alltid trott att det där med
simningen var rent skryt. Margaretha säger sig aldrig ha satt sin
fot i varken Frankfurt eller Bridgetown.
Hon har hört, på avvägar och från gamla fröken Evy L. talas om
Brighton med omnejd, men aldrig 'satt sin fot' i vattnet eller ens
på strandpromenaden där. Ljusa idéer kan en ju annars få litet
överallt, i badrummet en onsdag morgon
eller i bivack i väntan på att regnet skall upphöra en dag i skytte
graven någonstans i Flandern. Mera verkligheten bjuder en
människa på överraskningar minst sagt. En del människor
'verkar vara födda' med otur eller tur.
I alla fall händer det där slumpvisa som gärna sätter myror i
huvudet på den som 'orkar' bry sig. Den som verkar som grubbla
på just sådan där händelser som inte borde förekomma men gör
det ändå. Att säga sig 'inte tro på slumpen'
brukar inte handla om det som faktiskt 'bara händer', utan mera
att om just 'det där' händer, så brukar det inte kunna bero på
slumpen. Det verkar vara alldeles för mycket av planering bakom.
Det som då sker skall visserligen
'se ut som slumpartat', bara att det verkar litet för utstuderat,
vad som händer just där och då. Som att vissa 'brott' och brott,
är en följd av att något annat först utspelar sig. Som en sorts
förutsättning eller distraktion,
så att det som sedan tar sig ut för att ske, också gör det. Det finns
litet för många exempel på att det som händer, följer 'programmet'.
Som att se till att det sker en brand eller en krock eller annan
'iscensatt olyckshändelse',
som då kräver resurser. Och när olyckan som kräver sina resurser,
kan skeende få ta sig sådan där som 'mer viktiga' drag av planering.
Sedan säger Torkel eller Margareta att det kan ligga något bakom.
Bara att ibland sker det faktiskt 'olyckan'
som en följd av att någon eller flera, 'fått den att hända', som 'ett
misstag', utan mening eller avsikt. Ibland går det att följa en händels
e kedja och ibland inte. Men ofta sker exempelvis en brand på grund
av 'självantändning'. Det vill säga att förutsättningarna
för att det skall börja brinna är mera sådana, utan att det finns en
mänsklig avsikt bakom. Fast en del händelser som ser ut som olyckor,
men inte är olyckor, alltså som om det bara är något som händer,
i själva verket tillskrivs det som
'omänskliga' och avsiktliga. Ofta nog som 'en tändande gnista' i en
händelsekedja, som löser ut och gör 'att det ena följer på det andra',
som att ställa upp brickor och sedan få dem att falla och träffa varan
dra. 'Falla som dominobrickor'.
Den som planerar brukar dessutom ha en 'plan B'. Vilket även kan
vara vettigt, om man frågar Tord eller Marie som har just alternativ
till det mesta. Som att höra att tåget inte kommer att 'gå ända fram',
eftersom olyckan varit framme
och därför genast kommer att kunna använda sig av alternativ.
Marie har det i ännu högre grad än Tord eller Margareta.
Minsta lilla sak verkar hon att ha planerat för, så att det skall
kunna finnas alternativ. Det är nog
bra med det, kan Gösta tycka, men han är mera den där typen
som verkar tänka 'händer det så händer det'. Så får han då, Gösta,
ta det därifrån och tänka efter när det behövs alternativa planer.
Alltid löser det sig på något sätt, tänker han istället.
Prosa (Kortnovell)
av lodjuret/seglare
Publicerad 2026-01-09 13:09